keeponmovin

Idag, söndag, är det Sveriges nationaldag som säkerligen kommer att firas med pompa och ståt. Men vad är det egentligen vi firar? Att Sverige är ett sånt öppet, solidariskt och demokratiskt land? Den beskrivningen är jag inte direkt beredd att hålla med om;

- Sverigedemokraterna stängs ute på ett vedervärdigt sätt från den svenska politiska debatten,
trots att partiet genomgått en extreme makeover från hur dom var i dess början. Detta trots att
Sverige är ett "demokratiskt" land och (SD) ett demokratiskt parti.
T.o.m. Jan Guillou har beskrivit (SD) som ett icke-rasistiskt parti.

- I Sverige måste man acceptera och stödja moskébyggen, annars är man islamofob.

- I Sverige måste man acceptera homoäktenskap och homoadoption, annars är man homofob.

- I Sverige måste man acceptera all invandring, annars är man rasist.

- Kristna och judar får ett allt mindre utrymme i det svenska samhället till mån för den muslimska
minoritet som alltmer växer, samt en stark ateism som får alltmer utrymme i den svenska debatten.

- Den som är av en annan åsikt än genomsnittet får inte komma till tals.

Så... grattis på nationaldagen. Det är tydligen idag vi ska vara så stolta över detta land och känna oss så glada över att vi just är svenskar. Dom som känner sig så får självklart tjoa och hoppa omkring. Jag tänker dock inte göra det. Inte i samma utsträckning i alla fall.